Monika Strand

I morgon tar jag mitt pick och pack och drar till min underbara vän Anna på Island...Ska bli så skönt att komma bort från all skit nu! När jag kommer hem ska jag ta tag i mitt lilla fjuttiga liv reda upp ett och annat. Är ju skit att man ska vara en äkta svensk och allt ska verka så himla bra hela tiden, varför? Varför är det så svårt att släppa ut sina känslor? Orkar inte hålla emot alls mkt nu för tiden räcker med minsta lilla och man får anabolaspel eller bara bryter ihop, orkar snart inte mer.
 Ja jag vet jag kan säga dumma saker och verka så tuff och orädd men innerst inne så vill jag bara kunna vara liten och sårbar och bara va liten och att nån ska ta hand om mig för en gångs skull. Hade det inte varit för min goa kompisar som ställer upp  så vet jag inte var jag skulle tagit vägen, troligen bort härifrån. Långt!

Ber om ursäkt för alla kommentarer som jag kan hasspla ur mig ibland, menar dom oftast inte och är det nåt jag menar så märks det ju iofs men alla andra katiga kommentarer som kommer. Och i och med att jag slänger ur mig saker så får jag ju tillbaka och jag tycker det är kul att huggas lite men ibland så är man ju inte på det humöret och kommentarerna enbart sårar istället och jag blir ledsen. Men visar man det? Ne där va svensken igen!

Nehe nu ska man försöka gå och göra nån liten nytta kanske men återkommer när jag kommit tillbaka igen.